Jakarta, 04:51

Sömnen är illusorisk. Drömmarna fragmentariska. Varannan timme vaknar jag förvirrad om var jag är. Rummets väggar är täckta av mellanbruna träpaneler, heltäckningsmattan är mörkbrun, lakanet mörkbrunt och mitt täcke en spräcklig kamouflage av bruna toner.

Jag lyssnar på luftkonditioneringens mjuka surr, i övrigt hör jag inget. Det luktar svagt av mögel, den typen av mögel luftkonditioneringar har en tendens att lukta, men inget mer. Jag försöker förstå var jag är, men får inga ledtrådar.

Madrassen är hård. Kudden är hård. Jag vet att jag är i Jakarta, men rummet och känslan är anonym.     Forts...

<< Från början, del 1 | < Föregående | Forts. >

/Lydia
©Lydiasplanet