Java, Indiska oceanen, 19 februari Travel Journal - Into the Ring of Fire, 2
Jakarta International Airport, 23:54
Han står där med en skylt med ANTIVALIDIS tydligt textat. Lotsar mig genom ankomsthallen och folksamlingen med taxichaufförer till en svart minibuss. Han berättar att det tar fyrtiofem minuter till hotellet. Tar på sig bältet och kör ut i natten. Jag sitter i framsätet. Det är bara jag och han i bilen. Vi kör på en sexfilig motorväg i gott skick och med lite trafik. AC:n är påskruvad på full styrka och bilen är isande kall. Ändå lyckas en svag doft av miljonstad och nattblommande träd leta sig in. Den för tankarna till varma grekiska sommarnätter. Jag lutar armen mot fönstret och känner det varma glaset mot min hud.
Han skrattar mycket när han pratar. Han undrar om jag är gift och varför jag är här själv.
Jag är inte beredd på frågan och ger ett långt svar om utflyttad son och relationer som gått i kras. Han berättar att har tre barn, en son och två döttrar, och att hans fru och han inte har det så bra tillsammans längre. Han frågar om jag är intresserad av ett nytt förhållande. Samtalet förs i en alldaglig ton. Jag är ovan vid en sådan rättframhet. Osäker och alldeles för medveten om att jag är ensam i hans bil på en främmande plats krånglar jag in mig i ett långt svar om att alla relationer haltar med tiden och att jag tror på livslånga sådana och att man ska kämpa… för att det är det rätta. På nåt vis kommer jag in på religion… Jag försöker ge ett gudfruktigt intryck, och styra upp mitt första svar om relationer som gått i kras mot en äkta make som lämnat. Min reaktion är löjeväckande. Som tur är verkar han inte tycka det utan börjar berätta om en svensk pastor han känner som hjälpt honom mycket med att komma på rätt väg och någonstans här lyckas samtalet glida in på översvämningarna som de senaste veckorna drabbat Jakarta.
Vi kör en lång omväg runt en kanal vars fördämningar översvämmats och gjort vägar ofarbara. Mannen berättar och pekar ut hur stadens fattigaste byggt skjul-liknande hem i de fickor som finns i staden under viadukter och broar, och hur de drabbas hårdast. Långt senare när jag ska flyga hem kommer jag att med egna ögon se vilket enormt område, inte bara inom stadsgränsen som svämmats över, utan utmed hela Jakartas ytterområden långt långt in i landet.
Men nu är natten becksvart och mina tankar fångar upp strödofter, som den kopplar ihop med gamla sommarminnen och min vackra sovande son långt bort hemma i Sverige. Jag rycker till av att mannen skrattade säger:
– Men vill du inte ha en relation då? Jag har inga problem med det!
– Tack, säger jag, men jag är inte intresserad. Forts...
