Jakarta, 07:05

Rummet på CitiResidence Hostel #2 är rymligt. Fönstret vetter mot gatan där entrén ligger vid en grusig återvändsgränd. Utanför dörren finns en femtio kvadratmeter stor innergård dit alla rum vetter in. Innergården är varm och fuktig när jag sömndrucket kliver in för att inta min frukost.

Frukosten består av vitt formbröd, den typ av bröd man får i alla ”kontinentala” frukostar världen över - och som jag och min syster av någon anledning för decennier sedan döpte till tampongbröd. Samt sylt, jordnötsmör, te och kaffe.

En ung kvinna i tjugoårsåldern, djupt försjunken i ett samtal om valutor med en gråhårig man, ler och föreslår att jag sätter mig hos dem. Jag tvekar, känner att jag egentligen föredrar att sitta själv, långsamt vakna och ta in min omgivning. Men rummet är litet och det tar emot att avböja. Jag lägger min nyckel på platsen bredvid henne, och börjar sedan samla på mig min frukost.

Kvinnan pratar med stora yviga gester och hennes stora bruna ögon är vidöppna och varma. Mannen som talar med indisk brytning men visar sig komma från Sydafrika är påtagligt betagen av henne. Ämnena skiftar snabbt och jag som slött lyssnar på vart femte ord får inget sammanhang. Samtidigt känner jag att jag trivs med att låta hennes strålande energi svepa omkring mig.

”På samma sätt som sydafrikanska indiern", tänker jag och ler åt hans håll. Han tolkar detta omedelbart som en flirt och tittar obekvämt ner på sina knän. Det får mig att le ännu större: ”-Jaha, jag är inte den unga skönheten som är ute och reser längre, utan en medelålders tant!” stipulerar jag för mig själv.

Tanken är aningen provocerande. Osökt pekar den på det faktum att det var länge längesedan jag reste ut så här, och sist jag gjorde det var jag arton kilo lättare och ganska många år yngre. Jag konstaterar detta utan någon märkbar upprördhet eller sorg, vilket gör mig påtagligt förbryllad hur bekväm min känsla är av att det är så!

Jag vänder mig om och tittar på den unga kvinnan, ämnet handlar nu om hennes amerikanska pojkvän. Något den sydafrikanska indiern inte är lika intresserad av.

Hon har strålande vackra drag. Spänstiga fylliga läppar som leker över vita tandrader. Späda armar och fast liten byst i en v-ringad kortärmad blus under ett stort mörkt böljande hår. Jag uppfattar att hon är javanes och frågar henne om hur det är att vara kvinna i ett islamistiskt land som Indonesien.

Medan hon berättar om de olika inriktningarna och hur fritt det är, i alla fall i hennes familj. Reflekterar jag över mina egna känslor. Jag märker att jag är provocerad av att hon pratar om frihet och självbestämmande då jag på grund av att jag är i ett muslimskt land, av erfarenhet valt att klä mig i långärmad tunika med pantalonger - i trettiogradig värme! Då hennes mamma dyker upp! Mamman är klädd i fotsidadräkt med hög hals och lång ärm ner till knogarna, tjocka långstrumpor samt hårfästet väl dolt under slöjan! Det jag ser av henne är hennes runda ansikte och fingrar. Hon och jag ser ut att vara i samma ålder.

Hennes uppdykande samt klädsel är oväntad och står i stark kontrast till dottern. Den sydafrikanska indiern verkar besvärad, ursäktar sig och avlägsnar sig. Den unga kvinnans bubblande tappar styrka. Två dallrande bleksvettiga tyskor i urtvättade linnen och tovigt hår sätter sig vid oss. Mamman nickar vänligt men jag ser att hon undviker dem med blicken.

Jag äter upp det sista av mitt rostade tampongbröd, tar en klunk av min Earl Grey. Jag andas ut och lutar mig tillbaka i mina svettiga pantalonger och låter tankarna om hur alla vi kvinnor är fångar på ett eller annat sätt skingras. Då inser jag att solen har börjat krypa ner för väggarna och att det kvalmiga rummet faktiskt är utomhus.  Forts...